Den bästa kvällspromenaden gör du med en onepiece, sköna stövlar och spotify i öronen. Lml-dagen

 

Ibland känner jag verkligen att jag älskar ulricehamn, men väldigt ofta blir jag så besviken att jag verkligen vill härifrån. Det finns personer som man till en början alltid tror bra om, men som man senare upptäcker, är så jävla respektlösa. Det går inte ens beskriva hur fruktansvärt besviken jag blir på sånt. Varför vill folk att man ska tro bra om dem medan de inte har någon potential till att vara det? Varför förbättra bilden av sig själv på låtsas istället för att göra det på riktigt? Hellre att tro dåligt om någon som sedan visar sig vara ganska dålig, än att tro bra om någon och sedan bemötas av det dåliga. Det är patetiskt hur folk fortfarande försvarar sina dumma gärningar med kränkande kommentarer. Det är även patetiskt att man aldrig kommer ur det. Det finns ju faktiskt överallt, jobbigt nog.

Det finns människor som alltid på något jävla sätt kan få dig att bry dig så onödigt mycket. Människor som alltid lyckas få dig att lägga ner din värdefulla tid och kraft på dem. Personer som till noll procent är värda det och som till noll procent kan behandla dig med sympati. Det värsta av allt är att man oftast upptäcker personernas oförnuft när det sägs vara försent. Vad gör man då? Står man kvar och lider, kanske tar ett halvt steg framåt och två steg bakåt? Eller väljer man att använda omständigheten till nya krafter? Väljer man att lära sig av det förgångna och se det som en erfarenhet? Den enda som står inför detta val är man själv. Det bästa med patetiska människor är att de klart och tydligt förklarar vilka människor du inte ska fästa avseende vid. Tack för att du gav mig chansen att ännu en gång inse hur jävla värdelös en människa kan bli.